nbertil

Vii gjorde oss ingen brådska, det skulle bli en lång dag. Efter frukost gick Gun-Britt ut till hallonbuskarna. Jag startade dammsugaren och for över hela huset. Sedan var jag ut och hjälpte till med plockningen. Som vi brukar, frös vi in vackra bär och kokade sylt av fulisarna. Vi ägnade oss också åt att äta ur kylen, tills det bara återstod sådant som kan stå kvar en vecka. Vi gjorde klar packninggen och vid halv fyra, kom Grahns, som vi åkte med till Lulea AirPort. Vi var framme vid tiden då incheckningen öppnade. Vi kom iväg upp i luften bra precis på den aviserade tiden. Resan gick bra, maten var mycket välsmakande, nu har vi lämnat onsdagen bakom oss och nallat en halv timme av torsdagsdygnet.

    

Det ser inbjudande ut.Ingen behövde natta oss, det blev av sig självt.

Torsdag 27 augusti.

En drömlös natt, men nu va det dags, att börja ta tillvara vad som bjuds. Först var det frukost. Det tar lite tid att orientera sig i frukostbuffén. Det fanns allt som hör till. Sedan var det praktiska saker, det behövdes en speciell nyckel till Safe Boxen, innan man får Kodlåset att fungera. Sedan slutade det ena nyckelkortet att fungera. Det visade sig att jag stört magnetremsan genom att bära kortet tillsammans med telefonen. Efter lunchen gick vi ned till poolen. Det blev just då Vattenjympa och jag hoppade i och var med. Före middagen, var vi vid baren och fick en ”GT” före maten. Den satt fint i den ljumna kvällen. Efter den gemensamma middagen, bjöd vi hem de övriga på en kopp ”Neskaffe” med Wafers som tilltugg. 

Fredag28 augusti.

Efter frukosten åkte vi alla med buss in till Rhodos stad

.     Vi promenerade innanför muren. Det var ju intressant men så småningom var det dags vända hemåt och det var inte alldeles lätt, att hitta tillbaka till busshållplatsen. Det blev så, att vi tillsammans med Margareta och Lennart tog en taxi hem till hotellet, medan de två Grahnfamilerna åkte buss. Alla kom hem välbehållna lagom till lunchen. Efter middagen ville vi ta desserten med oss hem, för att dit ta tillsammans på en balkong och äta den. Med det gick inte, man får inte bära mot med sig från restaurangen! Men vi satt ändå en stund på Margareta och Lennarts balkong, innan vi gick var och en till sitt. 

Lördag 29 augusti.

Vi hängde på låset vid frukostrestaurangen, för att hinna äta och vara klara att åka med bussen till Rhodos hamn. Där gick vi ombord på en båt, som förde oss till Lindos. Det blev en skön sjötur på två och en halv timme. Under resan, blev jag uppringd av Ulla Gustavsson, som meddelade att Ekologen alltid är boikad andra onsdagen i månaden. Det betyder att Fyrklangens bokning väger lättare än Paltflickornas. Jag lovade att ställa om körens agenda under kommande vecka, då vi är hemma igen. När vi vvar framme vid Lindos, var det gott att på Taverna Skala få lunch.

  

Jag för min del beställde en Tonfisksallad med tillbehör och en kall öl.

 

Jag hade ambitionen att gå upp till den högt belägna Akkropolis och det märkliga reliefgalleriet, som jag sett när jag var här 2007.

 

Dit upp kan man åka Åsnetaxi, men jag valde att använda mina egna ben. Men min minnesbild var alltför diffus, så jag missade målet. Det blev bara att jag gick hela vägen upp genom "Den vita staden", en rejäl genomkörare i den mer än trettiogradiga väärmen.

Visserligen är jag besviken över mitt geografiska tillkortakommande, men nöjd med upplevelsen. Jag hann med en ytterligare kall öl, innan det var dags för tillbakafärden.

 

Efterhalva återfärden, stannade båten, för att de som ville, skulle få ta en simtur i det varma och klara vattnet. Cirka tjugo minuter fick badarna på sig innan hemfärden fortsatte. Vi var hemma lagom till middagen. Efteråt samlades vi hos Ulla och Björn, på Neskaffe/te och en pratstund före sänggåendet.

Söndag 30 augusti.

Det blev lite sovmorgon, för att frukostrestaurangen öppnar senare på söndagar, tror jag. Vi träffade i alla fall de andra, när vi kom till La Tasca. Efter frukosten promenerade vi tillsammans med Maj-Lis och Ivar på motionsspåret. 

  Då kom vi bl.a.. förbi gymmet, men det är stängt i dag. Trots det, såg jag att det var folk därinne, som tränade. Sedan, nu under förmiddagen, har jag gått motionsspåret ett varv, jag gjorde även en avstickare ut på, som jag tror, döda korallblocken, där Medelhavets vågor kommer in mot stranden   Där upptäckte jag ett fenomen, som är alldeles naturligt, men som jag inte tänkt på. I fördjupningar på klipporna, ser det ut som is, Men det är naturligtvis salt. Jag smakade och visst, det är äkta Medelhavssalt. 

. 

        

När jag kom till ACTIC 05:50 och skulle "Blippa" med kortet inför Indoor Walking 06:10 med Mona och två andra tjejer, upptäckte jag att kortet inte fanns med i plånboken! Javisst, ja jag hade ju lättat på kortbördan innan vi åkte till Rhodos.
Jag hjälpte Gun-Britt att hänga tvätt. Hon har kört ett par omgångar med tvättmaskinen. Vi skulle gå in till CoopKonsum för att fylla på matförrådet. Men jag kom inte på var jag hade gömt korten som jag plockat ut ur plånboken. Vi gjorde det vi som pensionärer ägnar mycket tid åt - att leta. Vi sökte igenom huset flera varv. Jag försökte tänka, om jag nu skulle gömma undan några kort, var skulle jag då lägga dem? Ingen idé dök upp. Det fanns inget vettigt gömställe i fall att jag nu skulle åka bort. Vi sökte vidare. Jag var inne på tanken att spärra korten. Men det finns ju inga spår efter något inbrott här i huset. Kunde jag ha lagt dem ute i garaget eller förrådet. Jag kände mig allt mer håglös. Så stod jag i första sovrummet vid den gamla husvagns - TV:n, som står på en stol där. Kan jag ha lagt korten under TV:ns fot? Jag böjde den bakåt och där låg korten! Jo, nu kom jag ihåg, det var där jag gömde dem, men nog satt insikten långt inne.
Och här är tröjan, som jag tog av i Svensbyn. Den har kommit tillrätta utan min insats. Tack, Monica!

Dimman dominerade på morgonen. I det läget är man inte så kreativ. Men frampå dagen torkade solen bort det grå. Vi åkte ut på E4 söderöver och tog av till höger på Lappnäsvägen. Jag ville se hur man framskridit med renoveringen. Vi kom precis lagom till att haka på väglotsen, som man skulle följa bort mot Östanbäcksvägen / Norrbyvägen. Vi svängde in hos IdaPatrik en stund innan vi fortsatte mot Svensbyn via Blåsmark. Vi skulle lämna en nyckel till Monica och naturligtvis blev vi bjudna både på ett glas juice och en kopp kaffe. Solen gassade, så tröjan åkte av.

 När vi sedan kom hem. kom arbetsivern över mig. Jag förbättrade stödet för Sockerärt-häcken, som vuxit så mycket att man baxnar. Det är inte den sort som vi brukar ha, den växer sig otroligt frodig och har violetta blommor. Gun-Britt tog upp de två potatisstånd, som kommit av sig själva bland rödbetorna. Det måste ha funnits  två övervintrare i komposten, som åstadkom fem riktigt stora och några mindre Bellona. Sedan, efter 18:00 Satte jag igång gräsklipparen och han köra över hela tomten innan solen gick ned. Då hade jag ändå pausat för att se Vem vet mest. Det var starten på den femtonde säsongen som det programmet gått. Jag klarade mig bra utan tröjan.

I dag har vi varit in till stan. Gun-Britt var hos SKÖLDS och köpte ett par röda, heter det Knickers? och en matchande tunika.

 Under tiden gick jag till banken, för att hämta pass och biljetter. Jag hämtade även pengar ur Resekommittens godiskassa. Det är pengar, som jag lagt ut när bussfakturan skulle betalas. När jag var klar gick jag och mötte nin sambo. Vi beslutade att unna oss "Dagens" på någon restaurang. Det blev 2kök. Sedan till Coop Forum, där G-B. köpte hårtoning. När vi så var hemma, bröt det ut! Nu har jag hämtat biljetten och tillhörande blad. Men när vi kollade, fanns ju bara *Gun-Britts biljett” i bibban jag hämtat ur bankfacket! Jag upp på cykeln och trampade iväg till, först bankvalvet, men där fanns ingenting, sedan till RESIA och fick sitta väntande en stund innan jag fick komma in till en tjej, som tog hand om mitt problem. "Där stå ju Gun-Britt och ditt namn står längre ner". Jamen va f-n, skall inte husets herre stå överst? Så var det bara att bita i det sura äpplet och cykla hem.

 

Poolliv.

 

 

 

Elina hade aviserat att hon skulle komma hit till oss efter att hon gjort sin runda på Grisberget. Hon kom och fick frukost här. Hon hade med sig en kajak på bilen.

 

Efter frukost åkte jag med henne till Arnemark. Där tog vi ned kajaken från biltaket och gjorde i ordning den utrustning hon skulle ha med på sin paddeltur nedför Piteälven. Hon satte sig i och jag puttade ut kajaken. Älven är ganska mäktig och det strömmar bra där.

 

Jag tog hennes bil och åkte hem. Hon skulle meddela när det var dags att komma och hämta henne. Det är 14 km från Arnemark till Bölebyn. Det borde i alla fall ta ett par timmar. Klockan 10:18, åkte jag hemåt. Det tog mig 20 minuter. 12:09 SMS-ade Elina att hon var vid Bölebron och att hon skulle ta igen sig lite innan hon fortsatte. I den vevan ringde Mathias och ville komma med barnen och lämna dem här för att de skulle få åka med när det var dags att hämta deras mamma. 13:22 kom det här meddelandet på Messenger: Kan du komma hit tror du?

 

 

Det var bara att lasta in barnen i bilen och åka iväg. Den blå punkten, som betyder min position kröp längs Nya Älvvägen ända tills jag var vid vägen som går ned till stranden och där nere var hon.

Det är en fin badplats där och barnen fick gå ut i vattnet och svalka av sig.

När vi kom hit, skulle Elina fortsätta hemåt, men när jag klev av fick jag en annan positiv överraskning. Ingvar och Iris Pettersson hade kommit på besök, men där hade jag missat att jag har en kamera. Du får tyvärr inga bilder från det besöket, synd. Senare på eftermiddagen hann vi också gynna Coop Konsum med ett besök

Höll i väckaren när den ringde 05:00. Jag skulle till Indoor Walking 30 min med Mona. En vacker morgon att cykla till Björklundahallen i. Jag orkar inte hålla samma fart, som ungdomarna, men det beror kanske på att jag har dragit åt belastningen mer än dom -eller? Vi har plockat vita vinbär och Gun-Britt har gjort saft av dem i "Maja". Vi har även tagit en liten promenad i omgivningarna. Det är så varmt, att vi gick in och drack vatten när vi hade gått halva sträckan.Den vita vinbärssaften är nu i frysen, fördelad i små glasburkar.

I dag var det läge att skicka in annons för SPF-Rönnens höstresa. tre dagar, till Östersund, Åre och Hulda på Höyda. Sedan var det läge att plocka hallon också på höyda. Gun-Britt är ju lite i kortaste laget

Gun-Britt hade långt framskridna planer. Det skulle lagas mat, för det kommer matgäster till middagen. Då blev det jag som fick ta cykeln till ICA för att komplettera. Det var en hel del, som fattades. Ryggsäcken blev full - och tung. Jag ringde till Valter för att kolla hur han hade det. Jodå, han höll på med "skräpjobb", d.v.s. han tvättade och strök. Sedan kom det fram att han hade ont i kroppen. Han hade varit ut för att söka hjortron och råkat falla så, att han trodde något revben fått en törn. Det hade blivit tre - fyra deciliter, det var allt.
När vi ätit lunch fick jag ett hugskott. Jag skulle ta cykeln och åka upp till Grundsjön och kolla efter hjortron vid stigen till Nötmyrbodarna. Jag brukar gå där tillsammans med Arnold och plocka. Jag laddade ryggsäcken med regnplagg, en tunn långärmad jacka, mygghatten, vatten, en banan och myggmedel. Jag bedömde att det tar mig en och en halv timme. Jag startade 13:11 och kom fram på minuten 14:41. Det stod en bil alldeles vid vägskälet, men hundra meter in på vägen stod en röd Volvo 745 och vid bilen fyra glada Ukrainare. Jag gissar om deras härkomst. första tanken var Thailändare men jag är osäker. De hade i alla fall fyra stora plasthinkar, där det uppenbarligen varit hjortron. De visade med tecken att de just tömt hinkarna inne i bilen och nu var de beredda att ge sig iväg en omgång till. Jag bytte kläder till myggtätt och stövlar och gav mig iväg trots att jag insåg att det var lönlöst. Jag träffade så två damer, som talade piitmåle. Det var de som hade den första bilen. Jag fann ett par bär, så jag tog fram den minsta plasthinken (1 liter ) ur ryggsäcken. Jag gick på den södra sidan av Grundsjön. Trampade fram och tillbaka, då och då fick jag kröka rygg för något enstaka bär. Det blev så att jag gick runt hela sjön och det tar på. När jag kom tillbaka till cykeln hade jag rejält trötta ben och kanske tre deciliter hjortron. Jag nollställde trippmätaren och började hemfärden. Fortsatte över Kalamark, för att se vilken väg som var kortast. Det visade sig att det var exakt lika långt. Totala distansen var 54,31 km. När jag var hemma stod trippmätaren på 27,5 km och det betyder att första delen var 26,81 km. Det hade tagit mig 2:45:28 och det blir medelhastighet 19,76 km/h. Maxfarten ned från Kalamark var 54 km/h. Promenaden runt sjön är drygt två km. Väl hemma, var benen alldeles nöjda. I huset fanns då våra gäster. Elina var här med Isla och Liam De hade fått löfte att sova i vår husvagn i natt. Gun-Britt hade gjort mat och gästerna satt vid bordet när jag kom. Vad livet kan vara fantastiskt!

Vi har jobbat med bäddningen i husvagnen. Vi hade planerat att köpa en polyeterdyna att lägga på Gun-Britts plats. Men det är ju 90 cm och på vinden har jag en oanvänd bäddmadrass med rätt mått. Vi tog ned den och den blev ju perfekt till den platsen. Vi har även gjort i ordning den stora bädden, för i morgon skall vi ha nattgäster i vagnen. Jag har även tagit ned princessmadrassen "Molnet", som Maj-Britt köpte, men tyvärr inte kunde använda. Nu skall jag lägga ut den på Blocket, i hopp om att någon behöver den.

Vi började dagen med att Gun-Britt klippte mitt hår. Efter det varnade hon, att jag kommer att få ta mig an hennes tånaglar...
Jag hade anledning att åka till ÅVC och Gun-Britt hade ärende till Apoteket Hjärtat. Hon trodde att jag skulle klara av återvinningen på ungefär samma tid som hon på Apoteket. Men det var kö vid infarten till ÅVC, så hon fick vänta ett tag. För henne kändes det som en dryg timme. Tre kvart tog det iaf. Våra högväxande hallonbuskar har stöd av en stakkäpp, nerslagen i jorden. Det går bra ända tills käppen har ruttnat av. Då behövs det en insats. Vi åkte till blomsterhandeln för att kolla om de har något bra att binda med. Vi fick rekommendationen att klippa isär strumpbyxor att använda som bindgarn och det var bra. Vi stöttade och band om de buskar som hade lagt sig.

Vi lastade in maskburken i bilen, regnkläder i ryggsäcken och åkte så till Höglandsnäsvägen 8, där vi fick bjuda hönsen på daggmask. Jag tror att jag klättrade en bit upp på hönsens popularitetsstege, men men vet ju inte hur länge dom minns. Vi åkte sedan till Jävrehamnen. Det är Jävredagen i dag, men vädret var inte riktigt i fas med arrangörerna. Vi köpte kaffe/te och varsin laxmacka. Det smakade bra. Vi gick runt och pratade med folk vi kände, sjöng med i "Pärleporten" och innan vi åkte därifrån, köpte vi en nyrökt Regnbåge. En del av den fick bli tilltugg till en riktig tunnbröd-bryta med lingonsylt. Kan du föreställa dig?

Vi åkte till Svensbyn och hämtade släpet, där Conny lastat takplåtskrot mm. Vi hade också med oss min skrotsamling. 12 kg Al , 4 kg ren Cu, 1 kg kopparkabel, 1 kg Grovmässing och 350 kg järnskrot. Patrik ringde när vi var vid Ursberget. Han ville ha släpet och kom till BDR Recykling och hjälpte till att lossa skrotet. Han tog hand om släpet, vi åkte till CoopKonsum och handlade. På e.m. ville jag ha en cykeltur. Åkte därför till Öhmans och lämnade nyckeln till släpet och gummirakan, jag använt att rensa ur släpvagnen med. Jag åkte vidare via Blåsmark, Hortlax, Höglandsnäs, Pitsund, Munksund och hem till Gun-Britt. Hon hade bakat både matbröd och fikabröd. På cykeldatorn stod det 52 km på 2:38:19.

 

Vi satt ute på altanen med förmiddagskaffe/te. Det har varit lite växlande sol och moln. Gun-Britts barn, barnbarn och barnbarnsbarn hade beslutat att fira hennes förestående födelsedag i dag. Jag får hänga med på det. Vi blev hämtade 15:45 av Conny och körda till Målargatan 6, där det var dukat för 16 personer. Vi hade fått välja fisk eller kött på planka. Maten var utsökt och väl tillagad och tilltagen. Desserten hade ordnats av värdarna. Vilken fantastisk middag, desserten och kaffe/te kunde serveras på altanen. En riktigt fin sommareftermiddag. Vi blev hemtransporterade efter allt.

            

I kväll har vi varit i Havsbadskyrkan och lyssnat på ”Musik i sommarkväll”, jazziga toner av Josefine Gellwar Madsen, sång och Kristofer Morhed, piano. Det var en speciell upplevelse. Två ekvilibrister, den ena röst- och den andre piano-. I Havsbadskyrkan kunde vi ha varit fler än de trettio som kom. Upplevelsen skulle ha räck till alla.

 

 

I dag hade Hortlaxgruppen av SPF SENIORERNA Rönnen, ordnat Sommarutflykt till Swensbylijda. Hembygdsföreningens ordförande Britt Fält presenterade hembygdsområdet och den verksamhet som pågår där.


Hembygdsorådet var totalt förfallet på 1980-talet. Dammen var riven och stora mängder av sten hade tippats i ån, för att behålla Lidträskets vattennivå. Längs stränderna växte ogenomtränglig slyskog. 1990 startade arbetet med att restaurera dammen. Det hade föregåtts av ett omfattande förarbete under tio år. Swensbyllijdens hembygdsförening bildades under hösten 1989.
När dammen fanns på plats, fanns förutsättningar för att bygga upp flera av de historiska byggnader som nu finns på området.

     

                                     

  

  

  

En del nötter var svårknäckta.

  

  

  

   
Beda vann en bok av Åsa Larsson.


Deltagarna på sommarutflykten tackade Hortlaxgruppen för den väl genomförda visningen. Solen hade lyst över alla, men när det var dags för uppbrott kom de första dropparna. Man sjöng unisont Carl-Antons Nu går sista visan, som länge varit SPF-Rönnarnas avskedssång.

I dag åkte vi via Lillpite - Koler till Bänkerträsk, för att med egna ögon se de träsniderier som jag skrev i bloggen 4 juli. Det fanns i P-T lördag 11 juli. Jag ringde till Gördis Isaksson för att kolla om vi kunde besöka henne i dag. Hon kom och tog emot oss på Den vackert belägna gården. Utställningen av träsniderierna finns i gårdens f.d. ladugårdslänga.

 

  

 

 

 

 

  

Mangårdsbuggnaden, inredd i två plan med avlyftbara bjälklag.

 

Minnesbild av Bänkerträsk 1:2 från början av 1900-talet,

 

 

Huggarkooja med dubbelslafar i två plan.

 

Bredstege för transport av tjärstubbar.

 

  

 

          

Gun-Britt på gården framför mangårdsbyggnaden

  

 

Väckning 07:00 igen. Ny arbetsdag i Svensbyn, vi åkte dit. Monica hade redan småttingarna omkring sig. Patrik och Mathias var igång med att montera tillbaka Skenorna för skjutportarna och hänga tillbaka dem. Till den femte hade Conny monterat portbladen med gångjärn. så småningom var alla portar på plats.

 

 

 

   

 

  

 

 

 

 

 

...och provad.