Skolavslutning - Sommmarlov.
Vecka 21
Hon har även satt ut Salladsmixen, sex olika salladsplantor, som skall låta oss äta sallad hela sommaren.
onclick="showPic('https://cdn1.cdnme.se/3062923/9-3/img_5177_5cea8673e087c312a67aeb8d.jpg');return false;" href="https://cdn1.cdnme.se/3062923/9-3/img_5177_5cea8673e087c312a67aeb8d.jpg">
Lördag 25
Melodikrysset var snällt i dag, det var bara FEVEN:s De Tio Budorden, vi fick ta hjälp av Kyrkoherden för. Elina, Isla och Liam kom på besök. De hade med sig en grillad kyckling och potatissallad. De bjöd sig själva på middag. Besöket var värdefullt. Tack för det!
Söndag 26
Vid niotiden stavgick vi bort till Linnégården och röstade. Det var fleraa förrättare än röstande i lokalen när vi kom dit.
Kompost
Visst är de ljusare, runda löven asplöv?
Jag använde den kombinerade löv-sug/blås ooch samlade upp löven. Den maskinen kan krossa de torra löven den suger upp. Så blir det betydligt mindre volym. Sedan tog jag mig an att flytta kompostmassan ett steg. Började med att ösa innehållet i fack II Där mina kompisar daggmaskarna reda är i full färd med sina projekt,
till trädgårdslandet, det Gun-Britt skall göra till potatisland denna sommar.
Kolla på övre regeln till fack II. Där ligger en av de tre potatisarna som har övervintrat. Jag skall prova ta med dem i mathållningen för att se om de har klarat vintern i komposten.
När II var tömd, flyttade jag innehållet i fack I till II:an.
Då var proceduren med komposten klar. När jag då gick in, för att skriva det här inlägget, mötte mig samma syn mellan garaget och huset! Nordanvinden ligger på fortfarande...
Gun-Britt har börjat duka det stora bordet med två iläggsskivor inför morgondagen. Vi väntar gäster då. Ett gäng pensionärer, så vi blir nio vid bordet. Den tionde har tyvärr av hälsoskäl tvingats lämna återbud. Det är den verkligheten vi lever med. 
Till det har hon förberett att rödlöksmarinera två kilo kycklingfilé.
Det har snöat på efternatten.
Hav och fåglar.
Det kan man göra då och då. Strax efter 08:00 kom Per Gustavsson och satte igång med köksfläkten. Sedan var det våturymmen.. I tvättstugan fanns det en död pippi liggande på ventillocket.
Kan det vara en Grönfink? Ja, det tror jag efter att ha konsulterat Vikipedia. Nu är den förpassad till återvinningstunnan för att genom Pirevas försorg bli kremerad. De övriga kanalerna blev rengjorda och nu har jag samvetsfrid för dem några år framöver. Vi avbokade Vattengympan till förmån för att åka till Kaleido 19:00 och lyssna på Thomas Öbergs föreläsning om "Tre kalla hav". Från Bottenviken, till Vita havet och Barents hav - till Vitvalar Isbjörnar och Lunnefåglar. Thomas är naturfotograf och biolog, bekant från Sveriges radio Naturmorgon. Han bjöd på en intressant bildkavalkad för nära hundra åhörare.
I dag onsdag, har vi varit ppå 55 min Seniorträning med Maja-Lena som pådrivare. Hon hade gjort iordning stationer för Cirkelträning.
Gun-Britt hade bokat tid hos Hårverksta´n för klipp ocoh permanent. Hon såg ut såhär innan...
och efter...
Under tiden hann jag besöka Bore på Berggården. Där var redan Zandra och Harry, två paltar hög.
Stall.
Nu hänger stalldressen ut på vädring och jag ser fram mot nästa pass. Då skall jag hämta henne vid skolan, så hon hinner byta till ridkläder.
Gott nytt år!
Postlådenyckeln
Tillkortakommanden duggar...
Inspirerad koreografi.
Omedveten...
09:32 Ringde Björn och frågade: Skall du inte vara med på styrelsemötet?
Jag hade tydligen förträngt att det var SPF-Rönnens styrelsemöte 09:30 och att jag hade åtagit mig att köpa fikaböd till det.
Man kan ju fundera...
Jag åkte iväg till Hanséns och köpte bröd - sedan till mötet, där min ankomst väckte viss munterhet.
Efter middagen 18:30 var vi i Muséet, där Erling stenvall höll ett intressant föredrag om Nicolaus Olai Bothniensis.
Efter Stenvalls föredrag, kom jag mig för att studera moraklockan som finns i Muséets sessionssal.
Man kan tydligt se viss släktskap med den vi har här hemma, inte minst på urtavlan.
Donau
På det här inlägget tänker jag så småningom berätta om vår fantastiska Höstresa. Vi hade efter en annons i tidningen Land, köpt en resa. "Kryssning på Donau".
Vi åt middag på hotellet och efter frukosten söndag morgon traskade vi till terminal fem och så var vi på väg. 
Första delen av resan var flyg till Budapest. Där mötte oss vår reseledare Anders Eriksson.
I strålande sol fick vi vänta på bussen, som skulle ta oss på en rundtur i Budapest innan båten var klar att ta emot oss.
En snygging stod och solade sig.
Under rundvandringen i Budapest behövde vi något att äta. Det blev en macka och en flaska vatten.
Efter bussturen skulle vi mönstra på. Personalen på båten kom och hämtade vårt bagage, så väskorna stod i vår hytt när vi kom ombord.
M/S Verdi blev vårt hem under resan. Vi besökte fem länder, Ungern, Slovakien, Österrike, Tyskland och slutligen Tjeckien.
Vi kom ombord och checkade in vid 16:30 söndag 30 september. När vi hittat vår hytt, stod våra väskor där. När vi bekantat oss med hytten och packat upp, skulle vi gå till restaurangen för att få oss tilldelat ett bord. Restaurangen var möblerad med runda bord för sex personer. Vid dessa skulle vi inta alla våra måltider. Det var Ulla (89) och Bert (91) Annér Skövde, Helene (61) och Allan (63) Niklasson Nybro och så Gun-Britt (83) Lindström och Bertil (80) Berglund Öjebyn vid bord 12. Vi bjöds på kaffe/te och en kaka i baren. Där stod en kaffeautomat, där vi alltid kunde ta en kopp. 20:00 åt vi middag.
Varje måltid lunch och middag var förrätten serverad.
Sedan fick vi en god soppa före huvudrätten som vi fick tillfälle att välja från menyn. sist dessert och en kopp kaffe/te. Frukosten var en vanlig frukostbuffé.
Måndag 1 oktober 09:00 stod Citytour Budapest på dagsprogrammet. Vi fick gå på bussen på samma plats som vi lämnade den i går. Varje gång vi lämnade båten, skulle vi lämna in nyckelkortet i receptionen och fick i stället ett boardingpass som vi fick byta tillbaka mot hyttnyckeln när vi var tillbaka. Denna rutin var till för att ingen skulle bli akterseglad. Budapest delas av Donau i två delar: Buda och Pest. En förkastningsbrant gör att Buda är den bergiga delen och Pest är mera platt.
Det kan de här bilderna illustrera. Under bussturen fick vi en karta, där Anders ritat in hur vi skulle hitta tillbaka till båten.
Under vår promenad passerade den här mannen som satt absolut stilla så man skulle bli tveksam om det var en staty eller levande människa. Att döma av mössan som låg framför honom, var det hans affärsidé...
Vi gjorde också ett besök i den stora saluhallen innan vi gick tillbaka till Verdi, där vi skulle vara ombord före 12:45.
"13:00 MS Verdi is sailing to Esztergom".
Vi var framme vid 17-tiden och då åkte vi i ett turisttåg upp till den pampiga Basilica of Esztergom. Tyvärr var den stängd, så vi fick nöja oss med exteriören och den här statyn, som föreställde någon betydelsefull biskop.
Katten på sockeln jagade nattfjärilar.
Tisdag 2 oktober 08:30 rundtur i Bratislava, först med buss,
|
Stadshus i Bratislava. |
sedan till fots. Vi promenerade efter besöket vid slottet, vi fick inte komma in, men omgivningarna var sevärda.
Anders står bredvid en staty som föreställer ett original som vandrade omkring på gatorna i denna utstyrsel. Han var så populär bland befolkningen att man efter hans död, gjorde denna staty.
Den här bronsfiguren kanske har en liknande historia. Han står
nog sådär i brunnen för att ha "bra utsikt"... man har till och med gjort ett vägmärke, som varnar fotgängarna.
Vi skulle vara tillbaka på båten före 13:15, men den var inte klar att släppa oss ombord när vi var klara med promenaden. Vi gick in på en bar för att köpa kaffe/te. Det höga glaset som Gun-Britt har framför sig, är tekoppen.
13:30 serverades lunchen samtidigt som MS Verdi fortsatte mot Wien. Eftermiddagen tillbringade vi ombord.
Onsdag 3 oktober Gjorde vi en liten rundtur med buss
I Wien finns den berömda Spanska ridskolan.
Det här var det närmaste vi kom de vita Lipizzanerhästarna förutom ekipaget som skjutsar turister.
Under bussturen fick vi bekanta oss med Konstnären och arkitekten Hundertwasser. Vi besökte bland annat Hundertwasserhaus, ett kommunalt bostadshus i centrala Wien.
Det tog drygt två år att färdigställa huset från den 6 augusti 1983 till den 15 oktober 1985. Inflyttning ägde rum 1 mars 1986. Vid 20-årsfirandet i september 2005, var huset den fjärde största sevärdheten i Wien och Österrike.
På eftermiddagen fick vi tillfälle att ta en promenad vi gick upp på Reichsbrügge, Wiens mest berömda bro som går över Donau. Den första bron byggdes 1872-1876 under namnet Kronprins Rudolfs Bro. Den öppnades officiellt 21 augusti 1876 och namnet ändrades till Reichsbrügge 1919 sedan Österrike blivit republik.
19:20 samling i receptionen för avfärd till Konsert på Kursalon, ett konserthus där vi bjöds på en fantastisk konser med Wienermusik. Johann Strauss, W.A.Mozart, H.C.Lundbye med flera kompositörer inom genren.
https://www.youtube.com/watch?v=KQEfp63kp0s
https://www.youtube.com/watch?v=iOD2tvNuzig
Konserten var imponerande och jag tror knappast att någon var missnöjd. Det serverades bubbel i pausen.
Torsdag 4 oktober 14:00 kom vi fram till Durnstein.
där promenerade vi cirka 15 minuter fram till Vingården Domäne Wachau där vi fick information om gården.
Efter en promenad på området fick vi gå igenom vinkällaren, som mynnade ut i huvudbyggnaden. Där blev vi bjudna på vinprovning innan det var dags att gå ombord igen.
17:00 Avfärd mot Spitz, dit vi anländer vid 18-tiden.
Fredag 5 oktober 06:00, Verdi seglar mot Melk.
Framme i Melk.
09:00, tar vi bussen upp till klostret.
ANNO MDCCXVIII=1718
Genom Passau (Treflodsstaden),Flyter Bayerns huvudflod Donau med högerbifloden Inn, som kommer från Österrike och Schweiz och vänsterbifloden Ilz,ommer från skogslandet i närheten av gränsen mot Tjeckien .
1300 seglar Verdi vidare mot Linz, dit vi anländer cirka 22:00.
På rådhuset finns den här skalan som visar hur högt vattnet gått vid de olika översvämningar som drabbat staden.
Ditt och Datt kan man kanske översätta namnet på butiken, som tydligen har ett brett utbud...
Lördag 6 oktoer cirka 18:00 var vi tillbaka ombord. Sista middagen på MS Verdi serverades 18:30. Sedan fick vi förbereda vårt bagage innan vi lade oss för att sova.
Söndag 7 oktober. Innan vi gick till frukost skulle vi ställa ut resväskorna utanför hytten. Efter frukost kunde vi checka ut, men vi skulle vänta med att gå av för att vara ur vägen medan personalen bar upp bagaget till bussen. Där fick vi själva se till att väskorna kom ombord på bussen. Så började färden mot Prag.
Det mångfärgade huset, är hotellet vi skulle bo i här i Prag. Vi gjorde ingen egen utflykt på sta´n utan nöjde oss med ett restaurangbesök där vi åt varsin hamburgare med tillbehör.
På kvällen åkte vi med buss upp till den vackra Petrinhöjden, där vi beundrade den fantastiska utsikten och skålade i böhmisk sekt. Därefter åt vi en god middag i maritim miljö. En kväll att minnas!
Restaurang ADMIRAL, en flytande lyxrestaurang där vi åt vår sista gemensamma måltid.
Måndag 8 oktober, hemresedag. Vi gick ned till frukostrestaurangen, som var väl fylld av gäster med asiatiskt utseende (japaner?). Just då var det bara Gun-Britt och jag som inte var asiater. Vi delade bord med att par som välvilligt accepterade oss som bordsgrannar.
Vid niotiden kom vår buss och körde oss ut till flygplatsen. Vårt flyg skulle avgå 11:50 och den tiden stämde ganska bra. Vi var på Arlanda 13:45 men sedan var det gott om tid för avfärden mot Luleå var inte förrän 19:25. Conny mötte på flygplatsen och skjutsade oss hem och så småningom fick vi sova i våra egna sängar. Det fanns mat i kylen. Tack för det!
Första snön
Det var cirka fem centimeter och SMHI hade utfärdat klass I - varning för halka och jag snörde på mig ICEBUG när jag traskade iväg till IndoorWalking 30 min med Mona. Under förmiddagen kom gruslasset jag beställde i förrgår. 5 kubikmeter Makadam 8/16. När föraren spritt gruset två vändor, var det fortfarande kvar på flaket det som räckte till den här högen.
Kratta, Aluminiumskyffel och skottkärra, är det man behöver för att hantera och få till en bättre infart.
Då skall vi se om den här bilden blir den första på 2019:s "Snösmältning".
Tillkortakommande
Gravar och Grävare
Jag gjorde en sväng förbi Berggården och hälsade på Bore. Sedan började jag den egentliga cykelturen.
I Trolllbäcken pågår det grävning för någon kabel. Där var flera grävare engagerade och den som stod längst bort där man kommer ut mot E4:an tyckte jag var intressant.
Den är utrustad med en rejäl kran (Företaget Palfinger AG är en österrikisk tillverkare av hydrauliska lyft-, lastnings- och hanteringssystem, särskilt kända för kranarna.) Den kan vara bra vid hantering av kabeltrummor, som den på bilden.
Härifrån fortsatte jag vidare i första hand till Hortlax, där jag skulle proviantera. Det vill säga att jag kände behov av en banan eller två till mina ben. Jag handlade även annat som behövdes till hushållet. Det blev nog 4 -5 kg extra på pakethållaren och då var bananerna bra. Jag tog vägen över Blåsmark, Svensbyn, Vitsand, Bergsviken och Degeränget. När jag kom hem, stod cykeldatorn på 55,98 km. Då hade min älskade Gun-Britt Pizza på bordet. Vad kan vara svårt då?
Giron igen.
Tisdag 28 augusti 2018
Monica hämtade oss i god tid för att vi skulle vara på busstationen före 07:45. Vi satte oss i bussen tillsammans med SPF-Häggen-medlemmar som ordnat en tvådagars resa till Kiruna bland annat. Färden ställdes mot Jokkmokk, där samemuséet Ajtte var första anhalt.
Efter en rundvandring i den intressanta utställningen, där man kan ströva omkring med hjälp av ett guidehäfte genom olika epoker. Man skall komma ihåg att samerna utgör ursprungsbefolkningen i denna del av vårt land.
I restaurangen i anslutning till muséet, serverades en smaklig lunchbuffe, bestående av renköttspaj och annat lokalproducerat. Resan gick vidare till Porjus gamla kraftstation där Lars Wallbing, 
tidigare anställd visade den gamla maskinhallen. Det första kraftverket byggdes 1910 - 1915. I den finns idag ett museum och vattenkraftsutrustning för utbildning och forskning. Kraftproduktionen sker i den nya kraftverket som uppfördes åren 1971–1982 några hundra meter nordväst om det gamlakraftverket. Idag är den Vattenfalls (och Sveriges) tredje största med en normal årsproduktion på 1 233 GWh.
Porjusbesöket avslutades med fika på den vackert inredda järnvägsstationen.
Resan gick vidare via Gällivare / Malmberget till slutmålet Kiruna, där vi installerade oss i Folkhögskolans vandrarhem. Därefter serverades ett läckert middagsmål på Hotell Ripans restaurang.
Onsdag 29. Vi samlades i bussen, som tog oss som skulle ned i gruvan till gruvbussen. De övriga fick en rundtur, där de kunniga guiderna Ingemar och Bengt bjöd på rik information om malmbrytning, skidbacken, Jägarskolan, Hjalmar Lundbom, Järnvägshistoria, ett besök i den unika kyrkan som prisats som Sveriges vackraste år 2001. I det nybyggda Stadshuset Kristallen, som av folkhumorn kallas Toarullen, gjordes en intressant rundvandring.
Hemfärden gick via Överkalix och vid Bengt Pohjanens ortodoxa kyrka.
En något märklig byggnad med sin lökkupol och prydd av många vackra ikoner.
Turen avslutades i skymningen på Nilles Bar i Svartbyn där det serverades en rejäl portion Skinkstek, potatis och grönsallad.
Hemma på Piteå busstation var vi vid 21- tiden. Monica mötte där och skjutsade oss hem till våra egna sängar...
Tack för det!
Giron
Vi fortsatte resan och strax innan vi kom till Vägskälet vid Stenbron, var det dags för lunch. Jag fick tillfälle till en Powernap. Husvagnen gör det möjligt för mig. Efter den rasten hade regnet kommit igång och i de djupa hjulspåren bildades ett vattenfyllt dike. Det blir lite jobbigt att försöka grensla dessa. Så småningom var vi framme och passerade Kirunas nya stadshus med den vackra klockstapeln.
GPS-en ledsagade oss fram till Camp Ripan. Vid det laget hade regnet upphört och vi fick en fantastiskt vacker sommarkväll i det som en gång var Världens största stad (till ytan). 
Under rundturen vi gjorde den vackra kvällen fick vi se den här harpalten som åt maskrosblad.
Lördag 18 åkte vi till Jukkasjärvi och Icehotel Jukkasjärvi vi var i god tid för den guidade turen. Tyvärr var guiden utan ljudanläggning och för oss med hörselnedsättning gick vi miste om den muntliga delen av visningen. Men det var ändå intressant och det vi fick se blev ett bestående minne.
På stranden vid Ishotellet kan man se Kiruna.
Vår guide berättade om hur man arbetar med ishotellet. Isen måste man ta upp ur Torneälven redan under vårvintern. därför måste man kunna förvara den över sommaren.
Det kan man göra i den här ladan.
Förutom i själva ishotellet, kan man ta emot gäster även i stugor /bungalows.
Som synes, har en del rejäla takfönster för att man skall kunna se på norrsken inifrån stugvärmen.
Efter guidens beskrivning av Hur man hanterar isen och hur man går tillväga med uppbyggandet av ishotellet och kyrkan fick vi klä på oss varsin isolerande fotsid cape.
Trots de isolerande kläderna, blev det lite kyligt för händerna och fötterna. Jag var barfota i sandalerna och där slank det in lite snö mellan foten och sandalen.
Den del av ishotellet som är året runt ser ut såhär. Vi åkte framåt i byn och parkerade vid Folkets hus.
Där var det konstutställning, hantverksutställning och försäljning. Vi gick runt och tittade. Ute var det loppis, men behovet är lågt, så vi nöjde oss med en varmkorv med bröd.
Vi promenerade fram till Kyrkan, vars mittersta del härrör från 1607. De två övriga delarna tillkom 1726, då kyrkan byggdes om.
Efter denna andliga förplägnad Gick vi över till Nutti Sami Siida. Det är mötesplatsen för de som är intresserade av samisk kultur. I den stora kåtan serveras mat, som har nära anknytning till den samiska mathållningen. Vi beställde halstrad röding med potatis och fick då se hur maten lagades över öppen eld.
På hembygdsområdet underhöll Kiruna Dragspelsklubb med populärmusik från våra jämnårigas tid.
Gun-Britt tar igen sig på brunnslocket vid ladugården
Efter alla upplevelser i Jukkasjärvi, var det skönt att åka tillbaka till husvagnen för att koppla av en stund.
Söndag 19 var hemresedag. Vi var på rullning strax efter åtta. När vi kom till rastplatsen vid Stenbron, stannade vi för en fikapaus. Den platsen bär på ett tragiskt minne. Det var här som tjugonioåriga Carolin Stenvall mördades i september 2008.
Den gamla stenbron är ett intressant byggnadsverk. En valvbro med tre spann över Vassaraälven.
Lunchdags kändes det som just när vi kom till Vippabacken i Överkalix. Det är ett tradafik/rastställe för var och en. Stefan Karlsson driver stället tillsammans med sina döttrar.
Sista stoppet innan vi var hemma var vid OKQ8-macken i Töre. Det var en garanti för att inte varningslampan för soppatorsk skulle tändas innan vi var hemma. En i familjen är extra känslig för varningen...
Jodå vi kom hem vid fyratiden. Mycket nöjda med helgens aktiviteter.
Rubriken är det samiska namnet på Kiruna.
Sveriges ambassadör
Sveriges ambassadör i Australien, Nya Zeeland, Fiji, Papua Nya Guinea, Vanuatu, Kiribati, Samoa, Solomonöarna, Nauru och Tuvalu informerade om hur man uppmärksammade 250-årsfirandet av Cooks och Solanders ankomst till Australien. Det är nog så att detta uppmärksammas mer där än här hemma i Sverige. Vår förening har, tack vare ideella krafter, lyckats hålla minnet av bygdens son Daniel Solander levande. Om man läser i Vikipedia ser man att Daniel Solander föddes i Piteå gammelstad 19 februari 1733. I anslutning till Solandergården, har föreningen anlagt Solanderparken, en trivsam oas. 
Där det förutom anförandet bjöds på allsång under ledning av Tora och Bruno.
