nbertil

I dag, när jag kom till sidan "Nära dig" i P-T, såg jag den här bilden av Gösta Eriksson, kände jag igen en av mina lumparkompisar från 1956. Jag sökte på "Birthday" och ringde upp. Jodå det stämde. Han kom ihåg att vi var två stycken från Svensbyn. Det blev en stunds prat om det som hände för 64 år se´n.

Jamen, en fantastisk vårvinterdag. Vi promenerade en halvtimme i solen, jag gick med stavar och Gun-Britt åkte spark. Sedan var det dgs för mig att ta mig an snön på taket. Först slog jag ned det som hängde över. Jag klättrade upp på stegen med snörakan och började, men märkte snart att jag hade fel klädsel. Bytte till en tunnare jacka, men det hjälpte inte. Snart stod jag iförd kortärmad pikétröja och då var jag ganska överens med klädseln. Jag rev ned det jag nådde med rakan och det blev såhär.

Det är en vacker vinterdag, solen skiner och snön gnistrar. Vi fick besök av Monica och Conny. De hade med sig och bjöd på en grillad kyckling, grön sallad och en semla vi bidrog med rotfruktsgratäng. 14:00 hade vi avtalat att åka och vara sällskap till Liam, som hade ensamtid tills Isla kom från skolan. På hemväg, åkte vi förbi ICA Bersika och köpte en bukett rosor, som vi levererade till Anneli. Hon fyller ju år i dag. Grattis!

Söndag 27 oktober.

Hoppsan!

 Söndag morgon såg det ut så här. Vi tog ändå en promenad med dubbfria skor. Nog gick det bra, men nu ska IceBugsen fram. 

Måndag 28 oktober. Väckning 05:00, nu skalll jag promenera till gymet. Onödigt att cykla på det här föret. 06:10 Cross Cardio 30 min med Linda. Jag styrketränade också en halv timme innan jag bastade och gick hem. Då hade solen gått upp och det var en riktigt vacker förvinterdag.

Jag var på Lättakuten med mitt sargade ben. Det var tredja gången sedan jag skrapde upp ett sår på smalbenet. De gjorde jag den 7 oktober och det vill inte ge med sig. Det är inte snyggt, men det här härrör från de tejpbandage som skinnet tydligen inte kan förlika sig med.

 Själva såret syns i mitten av den illröda fyrkanten. Den och loppbetten i periferin är hudreaktioner. Nu skall jag prova med tejpfritt bandage. Så skall jag ha det ett tag. för att se om det ger med sig.

Påeftermiddagen tog vi en dubbad promenad i granskapet. Men solen har ju så bråttom att gå ned nu när vi har normaltid. Gun-Britt bakade en omgång "Dans limpa".

Sedan har jag varit riktigt duktig. Grillen, kompostkvarnen, skottkärran och krattor har åkt upp på vinden. Snösläden, skyffeln och fotskrapan har kommit ner. Så skall jag väl byta gräsklipparen mot snöslungan. Endera dagen skall jag låna släpet och göra den rockaden. Kung Bore! Du skall väl ändå komma ,och då möter du motstånd.

Sol och värme men jag trotsade värmen och gav mig iväg. Jag kollade inte exakt men cirka 25 grader och lite vind. Jag trampade på förbi Kopparnäs, Tullnäs, Porsnäs och var framme vid vägskälet till Lakafors 13:24. Det kändes bra, bara fartvinden som svalkade. Tranuträsk ligger ganska högt cirka 5 km hitom Sjulsmarkskorsningen. Där pågår ett husbygge, som knappast är ett bostadshus. Nyfiken, som jag är, stannade jag och pratade med paret som höll till där. Det skall bli ett dubbelgarage med ena porten högre, kanske lämpligt för någon maskin, traktor eller något liknande. Jag fick även tillfälle att hälsa på deras Collie (tik gissar jag, hon rörde sig drottninglikt). Hon nosade på min nedsträckta hand, sedan fick jag ett slick på min nedsträckta näsa. Efter den pausen fortsatte jag mot Sjulsmark. När man är på backkrönet met utsikt över byn, säger förnuftet, tag det lugnt! Men förnuft ochh känsla går inte hand i hand. Därför visar cykeldatorn, 54,5 km/h som cykelturens maxhastighet. Vid korsvägen var jag 13:58. Nu började den sugande stigningen på Jaktbergsvägen. När den var avklarad, var det dags för mellanmål. Vi vägskälet till Brännträskkälen blev det rast. då är det 3 km kvar och mina ben var trötta. Resultatet av dagens övning var 63,74 km, som tog 3:29:33, alltså medelfart 18,43 km/h. Man får väl vara nöjd.

I dag fick vi besök av Monica, Conny, Elina, Mathias, Isla ocoh Liam. Gun-Britt och jag blev iförda ögonbindel och satta i varsin bil. Vi skulle föras till en okänd plats och kunna gissa vart vi skjutsats. Mina försök att memorera vägen gick väl sådär. Men restiden var inte så lång och jag kunde känna igen en del svängar och gupp. När vi släppttes ur bilarna, skulle vi känna oss för. Vi leddes fram till en sten, inte betong utan natursten. På stenen började en trapp med några steg - kanske fem. Sedan kom vi in i ett timrat hus där det satt ett rejält plattjärn som var låst med ett hänglås. Min gissning var då Kyrkstuga och det visade sig vara rätt. Vi befriades från ögonbindlarna och inbjudna till ett kyrkstugerum. Det är John och Anna Lindströms kyrkstugerum, som deras yngsta dotter Marianne haft i sin ägo, men nu är beredd att sälja till Monica och Conny. I så fall är den tillbaka till familjen som äger hemgården, fast namnet är Öhmans. Det var en fantastisk överraskning, vi blev bjudna på en läcker jordgubbspaj, som Isla gjort. Kaffe/Te och kaka dessutom. Det dukades fram jordgubbspaj Tvättfat av zinkplåt står den gröna lavoaren. Under locket finns ett emaljerat handfat och i skåpet därunder finns plats för vattenkanna. En genomarbetad bordduk. Paradhandduken döljer den handuk man använder efter handtvätt med mera. Stuga 235

SPF SENIORERNA Rönnens sommarutflykt. En grupp tillitsfulla pensionärer, som trots förmiddagens regn hade samlats vid Karlberg. Regnet upphörde och man kunde ägna sig åt den avsedda verksamheten. Det började med en tipspromenad runt den märkliga dammen, som patron Hedqvist lät uppföra. Syftet lär ha varit att skapa en vacker vattenspegel på området, men kanske även för att skapa arbetstillfällen. Det sägs att patron var mån om att skapa arbetstillfällen i anslutning till alla sina projekt. I tipspromenaden skulle deltagarna svara på frågor om Patron Hedqvist. Han föddes 2 februari 1830 i Nygården på Heden i Öjebyn och skulle komma att bli en av de stora industrimännen i pitebygden. Hedqvist övertog efter faderns död tillsammans med kusinen C.A.Markström, Storfors vattensåg i Lillpite. Genom bildandet av AB Storfors kom han att äga ett antal sågverk i bygden. Jordbruk var emellertid Hedqvists huvudintresse och utom hemgården Nygård, förvärvade han egendomarna Karlberg och Rosfors samt en del hemman i Lillpite älvdal, Arvidsjaur och Arjeplog. Han var stor nyodlare och föregångsman vad gällde nya odlingsmetoder. Hedqvist, som var religiös, lämnade statskyrkan och gick in i separatistförsamlingen i Piteå. För att främja sin tro inrättade han flera separatistskolor i pitebygden. I en av tipspromenadens stationer frågades efter patrons släktskap med sin andra hustru. Svaret var att han var, hennes morbror. Det äktenskapet var barnlöst. I sitt första äktenskap med Sofia Rutbäck hade Hedqvist sönerna Emil (disponent) och Arvid (tysk vicekonsul). Efter tipspromenaden och en del diskussion om den märklige patron Hedqvist, var det dags för deltagarna i träffen att grilla korv.

Kära du, nu skall jag försökak att redogöra för vår första husvagnsresa i år. Vi har haft vagnen stående här sedan 14 juni. Vi unnade oss sovmorgon ett tag. Jag kopplade husvagnen och drog ut den på gården för att få klippa gräset där den har stått. Startade kylen på gasol, det gick bra den här gången. Torsdag 4 juli 11:04 var vi på rullning. Det känns bra, inte mycket trafik på E4. Vi stannade och fikade vid Marsjön, dit är det 14 mil. Tankade hos OKQ8 Rondellen i Ö-vik. Där fick vi en glass också. Ringde Malnbadens camping. Det fanns gott om plats. Ställde upp vagnen och hann basta innan vi lá oss. Bra natsömn och efter frukost åkte vi. Då stod mätaren på 100191 vi startade 10:45. Vid OKQ8 i Alfta tankade vi och åt medhavd varmkorv, dessutom en mjukglass åt oss var. Resten av resan gick också utan problem. Vi var frammme i Tällberg så vi hann ställa upp vagnen innan värdfamiljen kom tillbaka. De hade varit på Sagolandet Tomteland på Sollerön. Vi blev bjudna på middag 17:45. Björn hade gjot en god gryta av korv och ugnsstekt karré. Billie var nog hungrig efter Tomtelandet. På lördag morgon fick jag hjälpa Ulf med justera Stjihagen som hade börjat luta. Sedan åkte vi in till Leksand för att se på Leksandsrodden. Leksands kyrkbåtsroddare som anordnar kapprodden varje år, vill att alla Leksiingar nån gång skall ha rott kyrkbåt. En del har haft förmånen att prova i skolan, andra har rott när de konfirmerades. På kvällen promenerade vi ned till Siljan. En fantastisk syn, sftonljuset över Mashavet, som en del elaka kallar denna sjö. Unga fröken Billie drog till sig det mesta av uppmärksamheten. Söndag Var det avfärd till Grönklitt, Orsa Rovdjurspark. Det är mycket kuperat område och de många branterna gjorde att Gun-Britt backade ur. Hon ville hellre vänta i bilen eller i receptionen. Vi övriga började med att besöka toppstugan. På vägen därifrån passeras man en del exklsiva rovdjur. Tigrar, Snöleopard och Isbjörnar. Mest intressant var nog när både vita och bruna björnar skulle utfordras. Till det var det läge att söka sig till läktaren där det skulle äga rum. Den mat som serveras är inga blodiga köttstycken. Frysta meloner, apelsiner, äpplen och en del rotfrukter. I dammen där isbjörnarna fick mat, fanns det en del fiskar som björnarna faktiskt kunde fånga. Men det var även intresant att se när tjejerna skulle kasta bland annat frysta meloner över det höga stängslet. Så var det dags för hemfärd till Tällberg. Men först hade jag anledning att besöka toaletten, där jag hängde min kamera på en krok. När vi skulle ta in våra ägodelar till husvagnen, blev jag varse att kameran hängde kvar på kroken. Jag försökte ringa, men parken var stängd. Måndag morgon ringde jag igen och av den trevliga tjejen som svarade, fick jag besked: Jodå, den finns här i receptionen! Det var bara att göra en åktur igen till Rovdjursparken och hämta kameran. Tack alla för den vänligheten! Efter det äventyret, hjälpte jag Ulf att lasta släpkärran med ris, som skulle till återvinningen. Han hade bland annat sågat ut en rödvinbärsbuske, som skulle bort. Tisdag morgon var vi till Leksand och återvinningsstationen, där vi lossade den risiga lasten. Resten av dagen roade vi oss så bra som möjligt. Billie är en frimodig och kavat tjej, som kom och knackade på då och då. Synd bara att vi inte kan träffas så ofta. När det skulle kramas "Hej då", var det inte bara kramar, utan en rejäl puss mitt på munnen. Tack för alla finaa minnen vi tar med oss! Onsdag var det dags för avresa mot Uppsala. Den resan gick utan mankemang och vi kunde ställa husvagn och bil på gästparkeringen. Hos Gun-Britts syster Marianne, sover vi inte i husvagn, utan hon bjuder på sovplats i lägenheten. Vi bodde två nätter där och hann träffa Mariannes son Tomas och hans sambo Pia. Fredags morgon, baxade vi ut vagnen från parkeringsrutan, kopplade och gav oss iväg norrut. Nog var det en del trafikanter i farten, men inte trängsel. Vi fick höra på radion att det varit en trafikolycka norr om Gnarp och E4 varit avstängd i norrgående körfält. När vi kom dit, var trafiken igång omän väldigt långsam. Vi åkte ut till Gullviks camping ute vid Bottenhavet. En fin camping som vi kan rekommendera fastän det är en dryg mil från E4. Lördag avresa från Gullvik och innan vi körde in hemma, var vi förbi hos lokala handlaren i Öjebyn för proviantering. Skönt att vara hemma, god natt!